Då var det fredag = helg :) i går blev det inte mycket gjort eftersom jag hade en sån huvudvärk på grund av åskan som hängde i luften...men en promenad blev det i alla fall och handling.
I dag var det skola, vi hade redovisning av boken "vem snodde osten" där vi skulle analysera själva boken, innebörden och vilken av rollerna man själv var. I början så tyckte jag inte att uppgiften varken lät rolig eller jobbig (vilket jag hört från andra klasser) så jag läste den och sen satte jag mig och skrev ner vad jag tyckte och vad jag trodde att jag var för roll osv. Men i går så kom det som en blixt från ovan och med en gång så började jag att bli nervös, oroa mig för hur jag skulle säga, hur jag skulle göra, skulle jag börja gråta osv. vilket ledde till en mindre god natts sömn tyvärr vilket är väldigt viktigt för att jag ska må bra! Så i morse var jag glad att J var hemma och kunde pusha mig iväg till skolan för annars hade jag nog "skolkat"...
Väl i skolan så kändes det bättre och jag satte mig så att jag var typ nummer fem att redovisa men efter nummer tre så kunde inte min fasad hålla längre så jag fick gå ut ur klassrummet och låste in mig på en toa, lät allt komma ut och sen ringde jag J för lite pep-talk :) Tack J!!! Sen så gick jag tillbaka för att prata med läraren vilken bad mig att sitta med och lyssna men slippa att prata. Det gick rätt så okej ändå men tårarna stack bakom ögonlocken....men jag är såååå stolt över mig själv att jag gick dit och satt med och sen att jag klarade att sitta kvar resten av dagen :) Lämnade självklart in vad jag skrivit ner inför min "redovisning" så jag har inte sluppit undan uppgiften!
För mig är detta väldigt jobbigt för på grund av många orsaker så är dessa saker inte så lätt för mig, rättare sagt för jävliga! Jag kan inte (även om jag försöker) sätta på en mask och spela som att jag inte är ledsen/berörd. Har försökt i två veckor att intala mig själv att detta inte är så svårt om jag bara väljer att inte säga vissa saker men med facit i hand kanske man ska låta sig själv att erkänna att det är jobbigt och att man inte klarar det. Det jobbiga är att jag grottar ner mig i detta och det vet jag är fel men jag kan inte sluta tänka men tack vare min älskade J så går det bättre och bättre för varje gång jag ramlar ner <3
Nu ska jag sluta babbla och gå och äta middag (kött, pommes och majskolv) med min underbara sambo :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar