Från sommar till höst

Nu har det verkligen blivit höst, regn, rusk och mörker. Konstigt att det bara för några dagar sedan var sommarvärme och man kunde gå i shorts och linne utan problem! Men det är ju typiskt svenskt väder ;) 

På ett sätt är det ju mysigt för man kan tända sina fina lampor, levande ljus och bara mysa under en filt i soffan! 

Har inte hänt så värst mycket den senaste tiden, jag jobbar på som vanligt, J har fått förlängt till december så han jobbar också och sen så har vi mest tagit det lugnt på helgerna :) 

Jag kör på med 5:2 dieten, J har hoppat av men jag kör på och det är nu min 5:e vecka och -1,7 kg står vågen på :) Jippi!! Även om det inte är mycket och långt ifrån mitt mål så är jag så lycklig så fort det är minus på vågen :) Jag kör dieten tillsammans med en tjej på jobbet vilket underlättar på fastedagarna då vi stöttar varandra och kan ge tips! Har varit lite si så där med motionen men det har blivit två promenader på milen och sen en cykeltur på 2 mil plus vanliga promenader emellanåt, så jag är nöjd. Cyklar ju till jobbet varje dag också så jag sitter inte bara still ;)

Promenad i sommarvädret till havet

Promenad utmed havet i sommarvädret

Mina "gamla" kläder passar igen :)

Ett glas vin i sommarsolen 

God mat alá J <3

Trötta men glada efter en cykeltur på 2 mil :)

Vår nya familjemedlem ;)

I helgen kommer mamma hit och då ska jag och hon åka till Ullared och shoppa :) Ska bli kul!! J stannar hellre hemma och går på bilträff ;) Vi ska ju åka till Göteborg och shoppa om några helger så han sparar sig hihi

Just nu känns livet ganska hyfsat även om mitt mående har varit lite si så där, har haft många ångestattacker nu och det är jobbigt men jag ska klara denna hösten också! Med kärleken från J och styrkan från familjen så klarar jag detta också! Mitt mål för hösten är att klara av att jobba utan att behöva vara hemma på grund av denna sjukdomen och istället spara allt "skit" i kroppen tills helgerna och då bara låta det komma om det vill. Vill så gärna slippa att behöva söka hjälp igen och denna gången så känner jag att jag nog kommer att klara mig då jag har jobbet att gå till istället för att sitta hemma och låta sjukdomen ta övertaget. Det är som allt annat, man får lära sig att leva med det om man inte kan bli av med det!